Antibiotika och hästens mikrobiom

Antibiotika och hästens mikrobiom

Inledning

Vi får ibland frågor från potentiella kunder som lyder ungefär så här: ”Min häst har fått antibiotika och nu har den lösare träck och verkar lite uppblåst – tror du att det finns ett samband?”

För att försöka besvara den frågan har jag gått igenom den vetenskapliga litteraturen för att få en bättre förståelse för den forskning som finns kring antibiotika och deras påverkan på hästens mikrobiom.

Vad forskningen visar

Hos människor kan antibiotikabehandling ha en kraftig påverkan på mikrobiomet eftersom antibiotika minskar nivåerna av både ”goda” bakterier och sjukdomsframkallande bakterier (Maier et al. 2021). Detta stör den bakteriella balansen och minskar produktionen av kortkedjiga fettsyror – ättiksyra, propionsyra och smörsyra – som anses vara en indikator på tarmhälsa (Tierney et al. 2023).

Långvarig användning av antibiotika gör individen mer mottaglig för tarmproblem som förstoppning och diarré, vilket kan vara tecken på dysbios (Martel et al. 2022; Nel Van Zyl et al. 2022), och även för kroniska tillstånd som IBS (irritabel tarm) (Mamieva et al. 2022). Förändringarna i mikrobiomet innefattar en minskad bakteriell mångfald och förändringar i bakterieprofilen. Exempelvis kan behandling med betalaktamantibiotika, glykopeptider och makrolider leda till en minskning av gynnsamma bakterier inom släktena Bifidobacterium och Lactobacillus (Duan et al. 2022).

Det kan ta lång tid innan den ursprungliga tarmfloran återetableras. Återhämtningen kan ta allt från två till tre veckor till flera månader, och i vissa fall kan förändringen bli mer långvarig eller permanent (Huang et al. 2022).

Hästar verkar reagera på ett liknande sätt. Antibiotika spelar en viktig roll vid behandling av många sjukdomstillstånd hos hästar och är mycket viktiga som behandlingsmedel vid bakterieinfektioner samt för att förebygga postoperativa och sekundära infektioner (Khusro et al. 2021). Men precis som hos människor finns det även nackdelar med användningen.

Sulfonamider, kombinationer av trimetoprim och sulfonamid, penicilliner som penicillin G och ampicillin, ceftiofur samt enrofloxacin har alla visat sig kunna orsaka gastrointestinala biverkningar hos hästar. Behandlade hästar kan utveckla diarré, kolik eller kolit. Även flera antibiotika inom ”mycin”-gruppen samt tetracykliner kan ge liknande effekter (Khusro et al. 2021).

Båda dessa antibiotikagrupper har ett brett verkningsspektrum och verkar mot en rad olika infektioner, vilket innebär att de sannolikt används relativt ofta. Antibiotika som påverkar tarmens funktion kan också orsaka förändringar i tarmens mikrobiom. Denna dysbios åtföljs ofta av en ökad genomsläpplighet i tarmväggen. Exempelvis kan behandling med trimetoprim-sulfadiazin öka nivåerna av LPS (lipopolysackarid) i blodet, vilket används som en biomarkör för ökad tarmpermeabilitet, så kallad ”läckande tarm” (Collinet et al. 2022).

Även fenylbutazon, som kan användas vid inflammatoriska tillstånd hos hästar, kan öka tarmens genomsläpplighet och förändra mikrobiomet, bland annat genom en minskning av bakterier inom familjen Lachnospiraceae (Whitfield-Cargile et al. 2021). Precis som hos människor kan dessa förändringar vara långvariga.

Dessa resultat har lett till utvecklingen av olika behandlingar med syfte att återställa mikrobiomet. Användning av pre- och probiotika, fagterapi eller antimikrobiella peptidpolymerer har föreslagits (Gibson och Owen 2023), och även fekal mikrobiota-transplantation (FMT) har prövats.

Protokollen för FMT hos hästar är dock ännu inte tillräckligt tillförlitliga för att metoden ska kunna användas som terapeutisk behandling, utan den betraktas fortfarande som en teoretisk möjlighet (Di Pietro et al. 2023; Kinoshita et al. 2022).

Fodertillskott som kan modulera mikrobiomet skulle kunna vara till hjälp för att återställa den ursprungliga balansen och hantera antibiotikainducerad dysbios hos hästar. I linje med denna teori visade en formulering med ERME (EquiNectar), som påverkar tarmens mikrobiom, positiva resultat i en mindre pilotstudie. Det krävs dock betydligt mer forskning innan vi kan dra säkra slutsatser och få tydliga svar på denna komplexa fråga.